Det här inlägget publicerade jag först på Spelografi.se
Det är med risk som jag skriver det här inlägget. Det är nämligen så att många speljournalister och recensenter som får betalt ofta föraktar bland annat bloggarnas skriftspråk. Jag förstår dem. I många fall så kan en text vara helt oläslig. Jag själv är inte heller en mästare på det skriftliga språket, men jag hoppas i alla fall att jag kan göra mig förstådd.
Personligen så tror jag inte att speljournalisterna känner sig hotade av bloggare av min kaliber, utan snarare av den våg av bloggare som nu börjar skriva för diverse hemsidor, speltidningar och diverse andra medier. De konkurrerar mot den professionalism som finns på arbetsmarknaden och många bloggare saknar ofta någon utbildning över huvud taget för den bransch de arbetar inom.
Vad är det då som gör att bloggare nu börjar skriva för lite större medier? Personligen vill jag tro att det har med populärkultur att göra. Spelbloggare började för några år sedan sticka ut sina fötter och har sedan dess fått allt fler anhängare. Bloggarna har dessutom ofta en form av intim relation mellan varandra, vilket jag inte hade lagt märke till innan jag själv började blogga i mindre utsträckning. Kontakterna sträcker sig ibland även längre och många gånger så har man relationer med speltidningar och andra medier också.
Personligen så har jag även märkt hur jag gått från att hänga slaviskt på sidor som Gamereactor, till att numera följer twitterflödet och spelrecensioner av bloggare. För mig känns det som om man kommer närmare författaren till recensionen och man vet ofta mycket om den personens intressen och spelsmak. På så sätt så är det ofta lättare att hitta ett spel som kulle passa just mig. Dessutom så är texterna mer personligt skrivna och håller inte alltid på de normer som finns inom ”professionella” medier.
Problemet enligt min mening är istället att det kan bli för mycket svägningar i det svenska språket. Vid ett flertal tillfällen så har jag stött på ett bedrövligt språk på en del spelsajter. På något sätt så förväntar jag mig att språket hos de större bloggarna och spelsajterna ska vara åtminstone enkelt skrivet och inte innehålla alltför mycket syftningsfel mm. Många gånger verkar det som om de inte ens korrekturläser sin egen text, allra minst varandras texter. Börjar folk klaga på att texten är oläslig eller dåligt skriven så blir de kallade troll eller får mothugg utan dess like. Nu finns det ju visserligen de som klagar utan någon grund, men jag förutsätter att ni som läser förstår vad jag menar (vilket man inte alltid ska göra).
Frågan är nu ifall det är detta som vi har att vänta oss när bloggare kräver allt mer utrymme. Jag tror inte det. Mängden bloggare och skribenter med värdelöst språk går i min krets att räkna på en hand. De som lyckas är helt enkelt de som faktiskt kan skriva. I nya speltidningen Laser så har vi en av mina favoritbloggare Tommy Håkansson från bloggen Svampriket. Andra exempel på bloggar med imponerande språkförråd är Spelkrigets Spel-Malmer, EmmyZ och Anna på RPGaiden m.fl. Det personliga skrivsätt dessa bloggar har gör dem otroligt läsvärda, och då inte bara för recensionerna.
Vi har nått ett vägskäl. Debatten i fråga är inte ny, utan har pågått ett tag. Personligen så kommer jag fortsätta att blogga och twittra i hopp om att någon vill läsa en mer personlig åsikt om det som händer i spelvärlden. För de som går vidare i sin ”karriär” så är det bara att gratulera. Jag kan tycka att det är jobbigt att läsa texter med mindre bra språk, men andra kanske inte bryr sig. Därför anser jag att båda sätten är okej. Detta är inte en fråga om det svenska språkets traditioner enligt mig, utan en fråga om vad som tilltalar folk. Det går även inte att undgå att spelmediet faktiskt har invaderats av bloggare och snart kanske man kan säga att bloggare är den nya eliten när det gäller nyhetsrapportering, artiklar och recensioner.
